Det känns alltid lite jobbigt och vemodigt att lämna barnen. Och idag var det extra jobbigt eftersom vi bara hämtade upp dem på skola & dagis och sedan lämnade dem direkt hos farmor och farfar. De har visserligen sett fram emot att få vara hos farmor och farfar, så för den sakens skull var det ok. Men vi hann liksom inte alls kramas och pussas och prata i lugn och ro. Kanske lika bra det, men ååå, det känns ju i mammahjärtat!

Dock är det välbehövligt att få sakna ibland och det är välbehövligt att få lite vuxentid tillsammans, bara J och jag. Så jag ska fokusera på det. Tänka på att det är bra för barnen att få sakna mig lite :-)

Så, nu beger vi oss söderut, mannen och jag! Inte såå långt söderut, men det blir iaf lite kvalitetstid i bilen en och en halv timme eller så. Om jag inte somnar :-)

Grattis till min kära make som idag har varit gift med mig i 5 år! Tydligen firar vi träbröllopsdag idag!

Och det ska vi fira genom att åka iväg bara vi två. Något som börjar bli en liten tradition. En härlig tradition :-)

Riktigt så här glad har inte den lille plutten varit idag. Hostig. Lite mammig. Snorig. Han har samma "astmaskratt" som L när hon har astmatrubbel.. Nu är han inhalerad med luftrörsvidgande och nattad. Får se hur länge han sover..Vet att jag borde gå och lägga mig på en gång och ta alla möjligheter jag kan till sömn. Men det är så svårt, för det är ju ganska skönt att få den här stunden på kvällen då jag bara kan sitta och vara.

Ikväll har vi grillat och suttit ute och ätit middag. Det kanske var sista gången den här sommaren? Nu går vi ju strax in i september och det är fullt på schemat för den här familjen.

Nehej, nu är det dags att försöka sova. Lätt med två hostande barn. Och säkert snart en snarkande man :-)