Helikopter i sängen
Den här lille rackaren kommer in till oss varje natt nu. Det har varit så en period och jag tycker att det är skönt att han inte ropar utan bara kommer själv, så att jag slipper gå upp ur sängen. Meen, han är också som en liten helikopter när han sedan ligger där mellan mig och J. Det är fötter i ansiktet, det är armar i huvudet, och det är huvud som plötsligt nockar en in pannan. Jag är monstertrött när jag vaknar på morgonen.
Grejen är den att han är vansinnigt mammig på natten så det funkar inte att jag smiter iväg och lägger mig någon annanstans. Det är väl bara att bita ihop och hoppas att den här perioden snart är över. Eller iaf att helikopterperioden är över. Puh.
Vidrigt och det är väl helt enkelt så att alla kan inte sova eller dela säng med sina barn och tycka att det är gött och sova bra. I alla fall inte natt efter natt.
Just nu är M ok om nätterna.
Han vaknar vid tre/fyra och ropar som en galning. Jag går dit och svarar nej på frågan om han får se på tv. Sen bäddar jag om honom och säger god natt och går och lägger mig i min egen säng igen fast då med dörren öppen.
Oftast somnar han om och visst ligger jag lite på spänn och lyssnar en stund men sen somnar jag också.
Tänk när tiden är här då man får sova flera nätter efter varandra utan att väckas en enda gång... Det ser jag framemot 😉
Ha en fin tisdag.
Kram
Är ju så galet jobbigt att behöva gå upp mitt i natten!
S kommer till oss ibland men hon ligger i alla fall hyfsat still....ja förutom att hon ligger på mig då.
Kram kram
Kramar
Kram