Hunger i dammen

Vi tog med oss två påsar gammalt bröd, trotsade den höstiga vinden och begav oss till ankdammen. Den var m y c k e t  löv både vid och i dammen och ankorna mötte oss redan i början av dammen för att simma med oss bort till matsället.


Det var ett gäng mycket hungriga ankor. Eller änder heter det väl om man ska vara noga :-) Fast jag kommer att fortsätta säga anka, bara så att ni vet!

Spännande hur alla löven låg som en matta i dammen och att det på ett visst ställe var som en gräns.


Ankorna var hungriga och blev mer och mer närgångna. L var inte så snabb på att dela ut mat och jag hjälpte till. Plötsligt var brödet slut och L blev lite besviken över att det inte fanns mer kvar att kasta.
 Men herregud, ankorna/änderna var ju på väg upp i vagnen till den sovande R!


Det var riktigt skönt med en promenad. För mig var det väldigt välbehövligt att få vädra huvudet lite och jag tror att det var ännu viktigare för L som inte varit ute på flera dagar. Det verkade som om det gav energi iaf för dagen har varit full av aktiviteter efter promenaden :-)

Gillar

Kommentarer

Johanna,
Vilka fina höstbilder 😊
lifeofjohanna.bloggplatsen.se
Tina,
Hihi! Jag tycker det är obehagligt att mata ankor eftersom de är så närgångna! Vilka fina bilder du har tagit finaste! Hoppas du får en mysig fredagskväll. KRAM
www.blogger.com/profile/064520350022772886