Kaos dag 1

Det är fullkomligt fruktansvärt och jag är fullständigt medveten om att det kommer att bli värre... Igår grät jag på riktigt... Pinsamt, löjligt, dumt, med tanke på att detta är ett grymt i-landsproblem. Det är inte alla som kan renovera. Och här sitter jag och beklagar mig.. Men det känns jättekonstigt att bo i sitt hem, som ändå liksom inte är ens hem. Att veta att man ha massa saker men inte kunna komma åt dem. Vi har grejor ÖVERALLT!!!! Man ska vara glad om man klarar sig utan att skada sig från sängen till toaletten (som man för övrigt får sitta på sniskan på för att få plats..)

Alla dörröppningar på nedanvåningen är inpastade och det känns lite som om vi lever i E.T-filmen. Så där som deras hus blir när de sätts i karantän. Det skulle inte alls förvåna mig om jag hittar E.T här någonstans i röran..

L tyckte att vårt vardagsrum ser ut som på lagret på jobbet... Jag måste nog hålla med henne, fast det är fasen mer ordning på jobbet... 
Så, alla vänner, räkna inte med att bli hitbjudna på ett par månader!!

När hantverkarna hade varit här och jobbat i 20 minuter så kom den första nyheten som de kallade det. Ett stort jäkla ventilationsrör som gick rakt upp mellan golv och tak i det rummet där vi ska ta bort en vägg.. Jodå, det är säkert jättesnyggt att ha ett rör i sovrummet. Kanske kan bli ilte poledancing där sen? Eller inte...