Mörkrädd

Jag är mörkrädd. Har nog alltid varit det. Kommer ihåg när jag var liten och såg ett program med Staffan & Bengt (någon som kommer ihåg det????). Det var typ småfilmer som tittare fick skriva och skicka in och det var mycket vampyrer och varulvar. De där varulvarna alltså... Tror faktiskt att det var minnet av de filmerna om varulvarna som gjorde att jag drog mig väldigt länge för att se Twilight-filmerna (som för övrigt är sååå bra!).

Sov med lampan tänd under många år och hade en jättefin lampa med något motiv som jag inte exakt kommer ihåg, men som gav ett ganska dämpat ljus. Tror att det var något med palmer... :-D Om jag inte minns fel fick jag den av min moster och morbror.. Det var inte vanligt med sådana små lampor som man sätter i eluttaget, vet inte ens om det fanns då..

När jag bodde ensam i min etta i Ronneby under studentåren hade jag tvångsgrej: jag var tvungen att känna på ytterdörren precis innan jag gick och la mig. Ibland kände jag på dörren innan jag gick på toaletten och gjorde mig klar för natten, men då var jag ändå tvungen att känna på den en gång till... Bara för att jag var rädd att någon skulle kunna komma in... trots att jag bodde i ett hus med låst port.

Och så kollade jag under sängen. Hade ju dött om det legat någon där!! Att kolla under sängen fortsatte jag med under många år, även sedan när jag blev sambo med J :-) Han brukade skratta åt mig, haha! Sedan hjälpte det ju inte när vi såg ett CSI-avsnitt där en kvinna blivit mördad av någon som legat under hennes säng... OMG!!! Nu har vi så lite plats mellan säng och golv, både hemma och på Solsidan, att ingen kommer in under sängen som tur är! (Fast det händer att jag kollar ändå.. ha ha!)

Nu är jag ju ensam i vårt sommarhus. Ensam, men med min fyrbenta fluffboll! Igår lyssnade jag på en ljudbok av Christoffer Holst - Söta, röda sommardrömmar - när jag var ute och gick. Helt plötsligt när jag gick där i skogen med den fyrbenta och lyssnade på ljudboken så utspelade sig handlingen i ett sommarhus i skärgården.. Och tjejen som var ensam i huset hörde att någon annan var i huset... och gömde sig i en garderob på natten... och insåg plötsligt att hon inte var ensam i garderoben!!!

Ja, men ni fattar ju!!! Snacka om att jag var lite nojjig när det knäppte i huset inatt! :-D Nu måste jag snabbt börja lyssna på en ny bok - utan sommarhus i handlingen!

Gillar

Kommentarer

När jag bodde i radhus och barnen sov och maNnen var iväg. Hängde jag ofta i sängen på ovanvåningen och vägra gå ner mer i nödfall. Egentligen är jag inte mörkrädd, men jag är ganska duktig på att tänka och utveckla skrämmande scenarion.

Tur du har fyrbente fluff med dig

Kram Kajsa

www.bland-kastruller-och-vinglas.se
Amanda,

Jag känner på min dörr varje kväll innan jag går och lägger mig om jag är själv hemma. Ibland händer det att jag känner flera gånger om dörren är låst. Kollar jag inte om dörren är låst kan jag inte riktigt få ro 😊

amandizan.wordpress.com
Mina,

Ingen roliga känsla att känna så. Jag vågade inte gå ner i källaren när jag bodde hemma för det var så mörkt där. Boken är bra däremot ❤ Gillar Smilla ❤

Minasvarld.nu
Elina,

Jag kan skrämma upp mig själv ordentligt! Vågade inte gå i trappan till källaren hemma hos mina föräldrar när det var mörkt under den och jag kollade alltid att dörren var låst i lägenheten innan vi skulle sova.

detkaosvikallarvardag.com
Madde ,

Skrattar gott då jag läser det du skriver. Är jag ensam eller på jobbet har jag alltid en lampa tänd fortfarande. Är grymt mörkrädd faktiskt.

www.nouw.com/madelena
sofiefriden
sofiefriden,

Jag tror också jag var mörkrädd förr, om jag inte minns fel. Idag bryr jag mig inte alls men brukar ha lampa tänd för sonens skull ibland. Men tror egentligen inte det hade behövts 🤔🙂

nouw.com/sofiefriden
Marie,

Jag har andra fobier och de kan sitta i så är det ju absolut, men håller med dig det är vissa saker som verkligen sätter spår som man kommer ihåg. Samt så fina bilder

sweetwordsbymirre.com
Cilla,

Jag kommer ihåg Staffan och Bengt! Men glömt det otäcka.... Känner igen mig i åtminstone stråk av mörkrädsla, t.o.m. så mycket att jag har med det i boken jag skriver som kommer ut i höst 😉

cillaingeborg.se
Popprinsessan
Popprinsessan,
Staffan och Bengt gjorde flera olika sorters program tror jag, men just detta har fastnat i minnet...
nouw.com/popprinsessan
Malin Lundskog,

Ja, herrenaddå vad man kan skrämma upp sig själv. Men ... du har ju ändå en vakthund, som skulle reagera om det händer något "på riktigt"

www.malinlundskog.se
Popprinsessan
Popprinsessan,
Hon är inte så tuff tyvärr 😃 En riktig lite fegpropp faktiskt som nog skrämmer upp mig mer med sitt moffande än gör mig trygg, ha ha!
nouw.com/popprinsessan
Annika ANdebark,

Hög igenkänning som barn. När vi skulle gå upp till ovanvåningen gick vi genom en hall med en svängd trappa. När man gick uppför trappan hade man ett fönster bakom ryggen. Kändes alltid som om någon stod och tittade in genom fönstret - fastän vi bodde långt ute på landet. För en tid sedan kom jag att tala med min sju år yngre syster om detta. Det märkliga var att hon hade exakt samma känsla...

www.andebark.se