Nattligt besök

Hade just somnat när jag väcktes av något. Det knackade på dörren! Ytterdörren!!! Kl 23.10 en tisdagkväll! Hjärtat for upp i halsgropen och jag höll fast D så att hon inte skulle springa ut i hallen (eftersom vi har ett litet fönster vid sidan om dörren och hon då skulle synas från ytterdörren). Paniken kom nästan när jag slet åt mig mobilen, kollade klockan och insåg att hon var just 23.10. Det ringde på ringklockan. Vem skulle jag kunna ringa vid den här tiden för att få hjälp? Kunde inte komma på någon lämplig alls. Det knackade igen och jag såg ett ljussken svepa in genom rutan. Vad fan.... Insåg att jag inte skulle kunna sitta och gömma mig inne på vårt provisoriska sovrum i all evighet och att den som stod utanför uppenbarligen ville något. Jag slängde på mig ett par jeans och gick fram mot dörren för att ropa och fråga vem det var. Tittade ut och såg polisen. Tanken slog mig att det kunde vara någon utklädd, men jag öppnade ändå - har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv!!

Mitt hjärta sitter fortfarande kvar i halsgropen någonstans och jag vet i sjutton hur jag ska kunna somna nu.. Det hade varit inbrottsförsök hos grannarna och vi hade nyckel. Jag hörde faktiskt ett larm vid tio när jag gjorde mig i ordning för sängen. Kollade ut för att försöka härleda ljudet, men tyckte att det verkade komma längre bort ifrån.

Polisen och ytterligare en granne hjälpte till att gå i och sätta igen fönstret som blivit uppbrutet medan jag stod i vår trädgård med en polis och försökte få mitt hjärta att lugna ner sig. Och D, den usla vakthunden som hon är, lullade runt i trädgården och tyckte nog att det var ganska lattjo att få besök så här mitt i natten.

I mitt huvud försöker jag smälta vad jag just gått igenom och jag vill så gärna ringa J och berätta, mest för att få säga det högt till någon, men med tanke på att han befinner sig på andra sidan jordklotet och 6 timmar före oss i tid så funkar det inte riktigt...

Hur sjutton ska jag kunna somna nu??!?