Trött på mig själv

Den här eftermiddagen känns evighetslång. Fick bråttom från jobbet, hämtade L, hemåt för lite snabbt energiintag för L, på med jympakläder, hämtade upp L:s kompis I, åkte till jympan. Satt i ett omklädningsrum i en timme, utan något läsbart med mig och noll mottagning på mobilen!!! Måste säga att det var urtrist...

Skjutsade hem kompisen, rastade doggen D, hem och käkade rester från gårdagen (snabbt och lätt!), duschade L, tog själv en dusch, läste saga för L och nu sitter jag i soffan med datorn i knäet och Idol på tv:n. Är helt slut i huvudet och blir lite trött på mig själv...

Vet inte om det beror på att jag varit mycket själv med L den sista tiden (och mer lär det ju bli med makens hektiska höst), men jag triggar igång på noll motstånd. Det räcker att L börjar gnälla eller säga emot mig så går jag igång på alla cylindrar och jag har svårare och svårare att släppa det för varje gång. Jag inser att hon förmodligen inte förstår varför jag blir så arg och ledsen, och det gör jag knappt själv. Det kanske är mycket det här med att jag varit en hel del ensam, kanske gravidhormoner,  kanske trötthet, kanske en kombination, jag vet inte riktigt. Tror att duschen ikväll hjälpte till att skölja av mig lite av min besvikelse över mig själv och jag kunde släppa min surhet och L och jag fick en mysig stund med Mamma Mu och Kråkan. Hon har helt fattat galoppen att när pappa J inte är hemma så får hon sova i hans säng :-) Jag måste kanske hitta mitt sätt att få tillbaka lite energi och inte ta åt mig så fort. Kvällsdusch är kanske lösningen? :-)
Min busunge när hon var 6 månader.

Gillar

Kommentarer