Tvåårstrots..
Herregud vad den här lille killen kan göra slut på min energi! Gärna innan jag ens ätit frukost... eftersom jag äter frukost på jobbet när jag lämnat kidsen. Ahh!
Vet inte om det bara råkat sammanträffa att han blivit liiite mer trotsig just nu, eller om han insett att jag inte har röst nog att säga till honom lika mycket som vanligt... Han lyder i n t e. Men så blir han väldigt ledsen när det blir konsekvenser, som när pappa J slängde en badleksak som R fortsatte ha i munnen trots otaliga tillsägningar. Eller som när han åkte tillbaka till rummet med ytterkläder och skor på i morse innan färd till dagis. Ahh!
Varje kväll bestämmer jag mig för att imorgon ska jag inte gå på hans trots. Jag ska hålla mig lugn hela morgonen. Ha!
Men sen smälter man ju när han helt appropå säger "Mamma, jag tycker om dig!"
Man är ju så galet trött på att höra sig själv tjata och det är så tråkigt att behöva bli arg.
Tur att de har olika trotsfaser så man hinner "vila" upp sig emellanåt, HaHa!
kram kram
Kram Annika