Vår fyrbenta vän

Idag var det dags för doggen D att få sin årliga vaccination. Hon är rolig, hon traskar glatt med in till veterinären och verkar tycka att det är ganska spännande i väntrummet. När vi sedan kommer in på ett eget rum börjar hon darra lite.

Hon fick snabbt en spruta i nacken och det var inga som helst problem. Sedan fick vi vänta på veterinären ett bra tag och då traskade D fram och tillbaka och kollade på allt som hände utanför rummet.

När veterinären kom lät D henne kolla igenom ögon, mun,öron och kropp utan minsta konstigheter. Dock hittade veterinären två nya knutor i juvret (blev nästan chockad när jag just insåg att det är nästan tre år sedan hon opererade bort livmoder och lite tumörer - var tog tiden vägen?). Pyttesmå knutor som det förmodligen inte är någon fara med. Egentligen ska ju alla knutor tas bort, men med tanke på att D är 12 år, har blåsljud på hjärtat och är pigg i övrigt så var inte operation något som veterinären rekommenderade. Eller, som hon sa, om hon självt haft en tolvårig hund med blåsljud på hjärtat så hade hon inte opererat. Vi ska så klart hålla koll på knutorna så att de inte förändras och ska följa upp det i början av nästa år.

Men det är inte helt lätt det där. Men med tanke på hur pigg doggen D är trots sina 12 år så känns det svårt att utsätta henne för en operation. Hade hon haft ont av knutorna eller verkat må dåligt hade det varit en helt annan sak. Men vi är helt överens om att avvakta.

Vår fina fyrbenta vän!