Igår hade jag lyxen att få till en oplanerad lunch med dottern. Guld värt! Det var länge sedan vi åt smoothie bowls så det var gott, även om jag kanske hellre att ätit något varm när det är så ruggigt ute. Men det är nästan så att jag känner vitaminerna dansa när jag äter bowls med mycket frukt! Längtar efter svenska jordgubbar och mina blåbär i skogen i Blekinge 🙂 Tur att jag fortfarande har en del blåbär i frysen från förra sommaren, ha ha!

På kvällen när jag käkade med mina gamla vänner tog jag igen för den kalla, fräscha lunchen och tjongade till med en krämig pasta med tryffel, svamp och oxfilé. Fast jag åt faktiskt inte köttet, jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag tycker inte att kött är gott längre… Den senaste tiden har jag knappt tyckt att något kött smakat gott och petat bort det från diverse rätter. Mycket konstigt då jag alltid gillat kött. Kanske kan det vara något hormonellt? Eller kroppens sätt att säga mig något, att det är något annat jag behöver kanske, jag vet inte..

Hade en supertrevlig kväll med mina fina vänner. Vi hann prata både sånt som hänt, sånt som ska hända och allt där emellan 🙂 Tex ska vi ut och resa tillsammans i sommar då alla våra män ska cykla till Paris med Team Rynkeby (de gula cyklarna ni vet 😉 ) till förmån för barncancerfonden. Så vi kommer att stå där vid Eiffeltornet i sommar och vifta med flaggor och klappa in våra män när de kommer cyklandes från Sverige.

Lite roligt då barndomsvännen B och jag var vid Eiffeltornet tillsammans då vi slutat nian. Vi hade Interrail-kort och ”tågluffade” ner till franska rivieran för att möta upp hennes familj. Då såg det helt annorlunda ut och jag minns att min väckarklocka råkade ringa i den stora ryggsäcken precis när vi var under Eiffeltornet, haha! Och att vi sjöng Tomas Di Levas ”Vem ska jag tro på” för att vi aldrig skulle glömma det. Och det verkade ju funka – jag minns det än iaf! 😀