Dagvill, premiärdopp & båthund

Herregud, semestern har precis börjat och jag är redan helt dagvill! Det har känts som helg, trots att det är tisdag idag.

Det kom ett gäng kompisar till L igår, vilket är extra kul eftersom det oftast är R som annars har med kompisar till sommarhuset. L brukar vilja ladda batterierna här. Men som sagt, nu är de ett helt gäng 17-åringar och OMG – trodde att det var vår dotter som var lite seg men det verkar vara en åldersgrej, haha! De kommer inte igång förrän lunch och sedan är tempot inte svinhögt 😀 Men de verkar ha kul och det är mycket skratt iaf! Igår tog vi en båttur för att de badsugna skulle bada och de glassugna skulle få glass. Den fyrbenta fluffiga som är en riktig båthund följde också med. Hon sitter alltid på bryggan och väntar när någon går på båten. Såå ivrig att få följa med.


Otroligt men sant – jag tog premiärdoppet idag!!! Inte speciellt planerat, men när jag tagit en lång morgonrunda var jag så varm att havet lockade. Visste att sista pinnen på badstegen försvunnit, men visste inte att det skulle bli sååå svårt att komma upp ur vattnet!! Kände mig som en sköldpadda på rygg och vet inte om jag ska vara tacksam eller inte över att ingen annan var med och såg eller såg till att jag kunde få lite hjälp. Förmodligen mest tacksam, haha!


Igår satt vi ute på kvällen och njöt av att vara här, väder, ledighet och bara av livet i allmänhet. Både J & jag är så tacksamma över att våra barn (ungdomar) fortfarande gillar att hänga här med oss. Med eller utan kompisar.

Sjuårig, tant & tidsuppfattning

I måndags fyllde vår fyrbenta fluffiga sju år! 7!! Om någon frågar mig vill jag typ svara att hon är fyra år. Det är så det känns. Som om vi haft henne i fyra år. Time flies!


Åren med pandemin är en grej som påverkar tidsuppfattningen tycker jag. Det var ju nästan tre år (två åtminstone) som lite försvann. När man pratar om något, tex ett resmål eller en restaurang så kan det känns som om man var där förra året. Men så när man tänker efter så var det för fyra år sedan – innan pandemin!


Vår lilla loppa blev firad med både paket och ben och verkade glatt oförstående men nöjd över paketöppningen, haha!

Nu har J också kommit till vårt Solsidan och flocken är samlad igen. Imorgon får vi besök av vänner och W får sällskap av sin halvbror – typ en av få hundar hon vågar vara bestämd mot. Annars är det en ganska mesig tant som mest fladdrar med överläppen för att visa tänderna och låter lite tjurigt. Men hon vågar aldrig säga ifrån, även när hon ”bör” som äldre hund. Förutom med halvbrossan då, hon hittar snabbt hans leksak eller något han vill ha, och går sedan runt med den som en trofé i munnen. Som en surtant 🙂

Veterinär, operation & hosta


Ja men oj, den här dagen blev inte alls vad vi hade väntat oss. Upptäckte under förmiddagen att den fyrbenta fluffiga började bete sig lite konstigt, men förstod inte vad det var. När jag skulle gå på lunchrundan med henne insåg jag att det inte såg bra ut i baken så J kontaktade direkt veterinären. Fick direkt flashbacks från för snart två år sedan…

Hade tur och fick komma dit direkt efter lunch och det blev operation på en gång. Har verkligen inte märkt av att W haft några problem, att hon slickat mycket eller liknande, så blev väldigt överraskad när allt hände så fort. Men tack och lov att det hände nu och inte nästa vecka när vi alla ska vara bortresta på sportlovet!


När J kom tillbaka med W bar vi upp henne från garaget och la henne i soffan. Hon har knappt lyft på huvudet sedan dess och det gör så ont i magen av att se henne så ynklig. Nu blir det nog en tuff natt och jag förbereder mig på att ligga på soffan med henne.

Men ska man se något positivt med dagen är det att min hosta verkar ha dämpat sig lite och jag hostar inte alls lika intensivt längre.